Vecka Två, 2021

Måndag 11 januari

Jag har jobbat som tentavakt för Chalmers över zoom, skype och excel online. På kvällen såg A och jag Shoplifters på SVT-play.

*** wikipedia ***

Shoplifters (originaltitel: 万引き家族 Manbiki kazoku) är en japansk dramafilm från 2018 i regi av Hirokazu Kore-eda. Den handlar om en kriminell familj med många hemligheter som bortför en ung flicka och gör henne till en ny familjemedlem.

Filmen hade premiär i huvudtävlan vid filmfestivalen i Cannes 2018 och vann Guldpalmen.

***

Tisdag 12 januari

Vägde precis som i går 74,3 kg på morgonen.

I dag ett femtimmarspass som tentavakt. Jag börjar komma in i det här jobbet nu. Kanske något att dryga ut pensionen med i framtiden. Varför inte? Men jag behöver komma ut också. Folkbada. De tunna banden med andra än de som bor i den här lägenheten. Nåja, nästa vecka startar vårterminen för kursen utbildningen som jag går, kvällskursen en gång i veckan på Folkuniversitetet. Vi är bara fyra stycken, fem med läraren. Så vi borde få fortsätta att träffas i lektionssalen. Det hoppas jag.

Blev en åttakilometerspromenad på eftermiddagen. Välbehövlig.

Klockan 20:54 är jag samtidigt som jag skriver det här på Ulf Lundells konsert utan publik. Låten som spelas nu är Om det här är vintern, så måste våren vara på väg. Kommer säkert att återvända många gånger till den här spelningen som ska ligga kvar till juli.

Onsdag 13 januari, tjugondag Knut

Vikt 73,7 kg

Den så kallade Knutdagen, tjugondag Knut, har sitt namn efter den danska hertigen Knut Lavard (1096-1131). Han mördades utanför Ringstedt i Danmark den 7 januari 1131. Mördaren var hans kusin Magnus. Han såg Knut som en rival om vem som skulle få överta makten efter kung Nils – Magnus

Knut blev helgonförklarad och när julfirandet – i slutet av 1600-talet – förlängdes med en vecka flyttades namnet Knut i almanackan från 7 till 13 januari.

Tjugondag Knut kallas även tjugondag jul.

Torsdag 14 januari

Uppe tidigt idag, fem på morgonen. 75 kg på vågen. Ingen promenad i går förklarar det. Läser Dick Harrison i SVD om Tudorstilen. Hampton Court Palace besökte jag 2017, en varm sommardag. Och Stratford Upon Avon tog jag mig till tillsammans med min dåvarande kollega Denise i januari 2014 en helg när jag var i England på tjänsteresa, det var tider det. Jag ska bifoga bilder här när jag får tid.

***

I grund och botten är Tudorstilen en sista vidareutveckling av den medeltida sengotiken, men den fick speciella dynamik och storvulenhet av ett plötsligt ekonomiskt tillskott, som inte hade någonting med konst och arkitektur att göra. När Henrik VIII drog in klosteregendomar till kronan och avyttrade dem till högadeln gick ridån upp för ett slösaktigt och storskaligt högreståndsbyggande.

Ett karaktäristiskt element är den låga, breda bågen som pryder mången engelsk hus- och palatsfasad, både äkta 1500-talsbyggnader och efterapningar från 1800- och 1900-talen, liksom de långa gallerierna och de typiska burspråken med eleganta fönster. Fönsterglas var en prestigeprodukt, varför rika byggherrar gärna lät placera stora, rektangulära fönster i sina hus. Av samma skäl var vävda tapeter, gärna med silver- och guldtråd, hett eftertraktade av 1500-talets engelska överklass.

Bakom husen anlades gärna små kringmurade och välansade trädgårdar, och den som verkligen ville slå på stort placerade en fontän på sina marker. De palats som Henrik VIII själv lät bygga, som Nonsuch Palace söder om London, har inte överlevt. Det har däremot Hampton Court Palace, som kungen övertog från kardinal Wolsey och som – trots sina omfattande till- och ombyggnader – fortfarande är ett fascinerande titthål in i 1500-talets överklassliv.

Tjolöholms slott i Kungsbacka slutfördes i början av 1900-talet och är inspirerat av 1500-talets Tudorstil.
Tjolöholms slott i Kungsbacka slutfördes i början av 1900-talet och är inspirerat av 1500-talets Tudorstil. Foto: Mikael Gustafsson/N/TT

Den stora byggnadsteknologiska innovationen under Tudoreran var skorstenen. Istället för att vara beroende av stora hallar med sprakande brasor för större fester och sammankomster började man bygga eldstäder i alla möjliga salar, även på övervåningarna, och förbinda dem med rör som ledde bort röken. Några av de vackraste skorstenarna i världshistorien skapades i tegel som prominenta statusobjekt på order av engelska slotts- och herrgårdsägare som ville imponera på omgivningen genom sitt anammande av den nya uppvärmningsmetoden.

Tudorepoken är också intimt förknippad med korsvirkeshus. Ett flertal ståtliga exempel har överlevt – såsom husen vid Mill Street i Warwick, Anne Hathaway’s Cottage i Stratford Upon Avon och Little Moreton Hall, strax sydväst om Congleton i Cheshire, byggnader som i en modern människas ögon förefaller vara hämtade ur bröderna Grimms sagor.

***

Fredag 15 januari

Vägde 74,7 på morgonen. Det är lätt att gå upp i vikt. Det räcker med en dags lite frossande så behövs det hårt arbete, motionerande för att bli av med de extra hektona som har lagts till min kropp. I dag gick jag ut på en femkilometerspromenad efter att ha avslutat min sista dag som tentamensvakt, sista för den här gången. Jag hoppas detta kan vara en biinkomst när jag blir pensionär på riktigt.

På kvällen såg vi På Spåret. Liverpool var ännu en gång en av städerna. Och denna gång var det fokus på Beatles men Gerry and the Pacemakers blev också uppmärksammade:

Vilka studioalbum gav Beatles ut? Det var ingen fråga i programmet men jag har kollat och det var tolv stycken, ett passande antal. Ett helt dussin. Det sista som släpptes var: Let It Be, 8 maj 1970.


Please Please Me (1963)
With the Beatles (1963)
Beatles For Sale (1964) A Hard Day’s Night (1964)
Help! (1965) Rubber Soul (1965)
Revolver (1966)
Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band (1967)
The Beatles (1968)
Yellow Submarine (1969)
Abbey Road (1969)
Let It Be (1970)

Lördag 16 januari

Från recension av Vänligheten (Ajvide Lindqvist) i aftonbladet skriven av Carl-Michael Edenborg

***

Djupast sett är problemet med Vänligheten detsamma som för många andra böcker: romanen saknar stil. Detta begrepp handlar om rytm, ordvalör, metaforik, klang, förmågan att besjäla karaktärerna genom replikerna, texten genom tonfallet. Stil handlar ytterst om att låta en säregen röst tala genom texten, intimt, som en underlig vän. 

Den levande rösten är litteraturens blod, som fortfarande kan ge liv till texter skrivna av för länge sedan döda.

***

Söndag 17 januari

Lång morgon i sängen. Uppmärksammades på att ventilationen slutat fungera i vårt hus. Blev färdig med bokslutsrapport för kolonin. Jag lär mig mer och mer hur det skall göras. Och jag tycker det är roligt. Märkligt hur jag ändrat inställning.
Promenad på 6,5 km på kvällen. Såg sedan på Anders Hansens program om vad känslor är.

Publicerat den
Kategoriserat som Dagbok

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *